Mina böcker

Jag minns första gången jag kände wow inför en text. Det var när jag läste Död på krita av Céline. Det var en upplevelse med många känslor, framför allt frihet: Man kan skriva hur man vill, man kan vara den man är, man kan ta med läsaren, ta tag i hans eller hennes hand och säga: se, hör, känn, det här är min verklighet! Skaka på kalejdoskopet och där är en ny bild.

Mitt skrivande sker alltid i startpunkten av något som berör mig starkt. Jag närmar mig svåra områden, det är de ämnena som intresserar mig, i dem finns både svärtan och ljuset, där syns och känns allt mer. Här kan du läsa om Min kärlek har stannat mest hos er, Kaneltimmen, Ansiktet i händerna, Ta parti för barnen och några antologier.  

Min kärlek har stannat mest hos er– en biografi om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg, Hjalmarson & Högberg förlag (2018)

Baksidestext:

Anna Johansson-Visborg kom som 20-årig småbrukardotter till Stockholms myllrande industriliv 1897. Hon började arbeta på bryggeri och fick bo på kökssoffan hos en redan trångbodd barnfamilj. Snart fick hon rykte om sig att vara stridbar för arbetarkvinnors rättigheter.

Det här var i en tid då arbetarrörelsen växte fram i det fattiga Sverige och lyfte det till det folkhem som senare kom att beundras världen över. Anna Johansson-Visborg eller Bryggar-Anna, som hon kom att kallas, drogs med i flera av den tidens rörelser.

Hon blev en facklig agitator och organisatör, rösträttskvinna, socialdemokratisk kommunalpolitiker, folkbildare, redaktör och aktiv kooperatör.  Av en del sedd som den goda fen, av andra som en besvärlig motståndare.  Kvinnors frihet och bättre levnadsvillkor, klass och kön, var det hon alltid kämpade för. Min kärlek har stannat mest hos er följer Anna Johansson-Visborg under åren 1876–1953.

Ur förordet:

»Den som följer i spåren efter Bryggar-Anna, född 1876, kommer att få se både lite av den fantastiska samhällsomvandlingen som skedde första halvan av 1900-talet, då arbetarna reste sig mot förtryck och orättvisor, och Annas halvsekellånga kampvilja för att värna kvinnors rätt till frihet, självbestämmande, arbete, bostäder, rättvisa löner, rösträtt, organisering, utbildning och mycket annat. Jag hoppas att jag lyckats lyfta Anna ut ur glömskans skuggor och fram i ljuset till dig som läser det här, och jag hoppas framförallt att hon inspirerar dig. Och kanske också får dig att skratta, lättat och befriat, som jag gjorde ibland, över hur frankt och självklart hon tog strid för sina arbetar­systrar, livet igenom. Det är ju så vi måste göra, våga strida för det som är rätt. Och då ska vi aldrig ge oss.«

 

Provläs ett utdrag ur Ansiktet i händerna

Ansiktet i händerna (2011).
” //..Det fungerar utmärkt att lägga den lilla världens drama intill den stora. Allt blir så konkret med omvärldens kaos som fond. Och Jane Moréns språk och hennes förmåga att prosalyriskt skildra det hela imponerar, vilket gör att jag definitivt kommer att försöka hålla mig ajour om hennes fortsatta författarskap”.Ingemar Nilsson, Tidningen Kulturen.

Plötsligt en dag blev allt annorlunda. Mamman fick en stroke. I ett diktepos som sträcker sig över några månader fångar Jane Morén känslorna inför sin mamma och hennes sjukdom. Bilder från hela livet spolas fram. Ska hennes liv ta slut nu. Känslorna pendlar mellan avgrund och lycka. Författaren varvar berättelsen med nyheter från stora världen. Samtidigt som mamman kämpar för sitt liv kommer flygrese­närerna i Europa ingenstans på grund av askmolnet. Och i Mexikanska golfen klibbar olja i ihop vingarna på pelikanerna. ”När jag skrevAnsiktet i händerna hade min mamma hade plötsligt drabbats av en stroke och tillvaron slogs sönder. Varje kväll satte jag mig och skrev ett inlägg för att sätta ord på allt inuti mig, i vårt liv, mammas liv och i världen därutanför där många katastrofer rasade samtidigt. Jag skrev till alla sönerna och döttrarna som, precis som jag satt vid sjukbäddarna, som kände förtvivlan eller gladdes över något framsteg i det svåra, som att våren kom, vad som än hände därute i den lilla eller stora världen.”.Ansiktet i händerna utkom på Migra förlag mars 2011 och har tilldelats Statens Kulturråds Litteraturstöd och finns därmed på biblioteken i alla Sveriges kommuner. 

”//..Slutligen något om anhörigas perspektiv, en aspekt som inte debatteras så mycket när det gäller vårdfrågor. Känslan av att vara utestängd, kanske onödig. Tystnaden i patientrummen. Tankar som förblir outtalade. Författaren
fångar lyhört allt detta i en av bokens starkaste verser, som väl sammanfattar vad boken innerst handlar om:
”jag sitter i dagrummet länge /ser ut mot helikopterplattan /en trött son sitter också här /vi stirrar ut i ingenting /med våra mammor sprattlande inuti våra kroppar”. I mars fick Jane Morén välförtjänt ta emot Avsikterpriset
för år 2011.” Jan Lidén, Tidningen Avsikter.

 

Provläs ett utdrag ur Kaneltimmen

Kaneltimmen (2007)

”Kaneltimmen är spännande, tankeställande, underhållande, uppfordrande. Boken är skriven med en sådan värme och kärlek att man känner tillit till livet och människorna. Skriven med livsglädje fastän den behandlar ett ämne som är både svårt och tungt, med ensamhet och sjukdom. Kaneltimmen är en bok att leva med, en bok som kunde fungera som kursbok för regering och finansfolk. För är det en bok att ösa glädje och tröst ur i en tid som prioriterar så mycket av vinningslystnad på bekostnad av solidaritet.”

De blir fler och fler men du ser dem sällan. De finns i skymningslandet bakom dörrar i de gamla gränderna. De som nästan levt färdigt sina liv.

Kaneltimmen är en samling noveller, berättelser och poesi om att vara gammal i 2000-talets Stockholm, Berättaren är en timvikarie som tar läsaren med sig dit där det pulserande livet är satt på avslutning. Hennes arbete rör sig bredvid eller nära ytterligheterna.

»Varför ska man dö just som man äntligen lärt sig leva?« Så säger Selma i boken Kaneltimmen. Kaneltimmen är stunden på dagen då den lena gröten pudras med kanel och diabetessocker. Men det är också skymningsdags då orostankarna kommer fram. Tankar på barndomen, kanske på livet man har levt. Då är det fint att timvikarien från hemtjänsten tittar in. Hon har ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför. Här finns skildringar av gamla människor som inte berättats förut. Laura som skräms i sin mörka lägenhet, Ellinor som har glömt bort att hon har en katt, Bertil som aldrig gifte sig men tittar på lättklädda damer i gamla magasin. Kaneltimmen kom ut oktober 2007 på Migra förlag och har sålts i 1000 ex och har tilldelats Statens Kulturråds Litteraturstöd och finns därmed på biblioteken i alla Sveriges kommuner.”Boken är full av de känslor som väcks av mötena med de gamla: vemod, sorg, kärlek, ilska, glädje..Den berättar om Fanny som stoppar om sina tygdjur i sängen, Paul som lyssnar på opera och drömmer sig tillbaka till Venedig, Stella som bara vill dö, Greger som älskar god mat och alla de andra som väntar på hemtjänstens besök i sina små ettor eller stora patriciervåningar. Personalen levererar köttbullar, blöjor och tvätt av löständer, men också efterlängtade mänskliga möten. Boken är gripande och berörande för att den låter läsarna få delta i dessa möten.” Ingela Björk, BTJ

.Några ax av övriga omdömen:
”En bok utöver det vanliga, en bok som man inte vill lägga ifrån sig när man väl börjat. Läser man boken stiger man in i en annan värld”.

”Började läsa ”Kaneltimmen” igår kväll. En stor och varm applåd till dig för att du bidrar till att låta människor i ”Skymningslandet” träda fram. Samhällets över huvud taget inställning till dom människor som det inte är ekonomiskt gynnsamt att ”dras med” är ett vidrigt förtryck av människor”” Jag sträckläste Kaneltimmen under två kvällar och ville inte att den skulle ta slut. Det är ett jobbigt ämne att åldras och se hur man liksom faller ifrån mer och mer…att vara beroende av andra i de mest intima situationer….jag gillade att det var samma person som arbetade sig igenom boken, och humorn är underbar”.Läs alla omdömen här

Kaneltimmen är även inläst i Daisyformat av Talpunktsbiblioteket TPB. Inläsare Britt Rohnström, provlyssna här

——————————-

 

Ta parti för barnen
”Innehållet är tankeväckande, debattskapande och ändå, trots allt, positivt eftersom man också skildrar lyckade insatser och beskriver effektiva framgångsfaktorer. Även om boken riktar sig till politiker och beslutsfattare, är den också av stort intresse för den ”läsande allmänheten”, dvs. alla vi som oroas för de ökade klyftorna inom skola och barnomsorg.” Lektör Elisabeth Eliasson Roos,  BTJ.Hur väl rustade är barnen för morgondagen? Blir deras behov tillgodosedda? Får de vara med och säga sin åsikt? De flesta barn och unga i Sverige har det bra, men det finns stora riskgrupper.Nästan 400 000 lever med föräldrar som missbrukar eller har ett missbruksbeteende, 200 000 lever i fattigdom. Vilka beslut ska fattas för att bryta den negativa trenden?Ta parti för barnen  är en reportagebok vars yttersta syfte är att få beslutsfattare och politiker att förstå att tidiga insatser för utsatta barn lönar sig. Boken presenterar aktuell forskning och nya projekt och intervjuar både barn, unga och vuxna som arbetar med barn.Ta parti för barnen gavs ut 2010 på Migra förlag och var ett samarbete mellan 40 organisationer. Redaktörer för boken var Jane Morén och Ingrid Sillén. Syftet är att synliggöra barns och ungas utsatta situation i samhället och i en rad välskrivna och snabblästa artiklar lyfts bl.a. frågor kring skola och barnomsorg, ungas inflytande, barn och unga med funktionsnedsättning, föräldraskap och barn i behov av särskilt stöd.

—————————————

Allt annat än gnäll
– en bok om barns klagorätt

Juni 2015 Migra Förlag.

Sverige har liksom nästan alla länder i världen skrivit under Barnkonventionen 1989.

Däremot hör Sverige inte till de länder som skrivit under FN:s tredje tilläggsprotokoll om en internationell klagomekanism som trädde i kraft 2014. Den ger barn möjlighet att vända sig till FN:s Barnrättskommitté om barnets rättigheter har kränkts. Detta först då alla möjligheter på det nationella planet har uttömts.

Boken belyser hur klagomekanismen skulle kunna stärka barns rättigheter och den juridiska tolkningen av Barnkonventionen.

Boken är utgiven av SAMBA – samarbete för barnen tillsammans med Fryshuset, Klassmorfar, Unga Örnar och Frälsningsarmén.

Redaktion: Ingrid Sillén och Jane Morén

 

ANTOLOGIER

Förutom egna böcker har Jane publicerat poesi och noveller i tidskrifter, på cd och i flera antologier, Bland annat i fem av föreningen Arbetarskrivares antologier:

    

Efter oss (2016)
Det arbetande folket (2014)

Landet som sprängdes (2012)
Skarpt läge (2010)
Kneg (2008) 

Recensioner av Arbetarskrivares antologier

Här utdrag ur några: 

”Dikterna och novellerna i samlingen håller genomgående hög kvalitet och många av dem är rent av mycket bra. Till den senare kategorin hör exempelvis Jane Moréns novell om klassamhällets återkomst, Betty & Klassklyftan, Jenny Wrangborgs dikt Löftet, som handlar om solidaritet samt Andreas Svanbergs novell Snyggt med solen, som skildrar städningen av en privatbostad. Tematiskt är dessa bidrag typiska för samlingen.” /Magnus Nilsson. BTJ.

 ”Skarpt läge har ett underifrånperspektiv och det är därför inte att förvåna att flera av novellerna handlar om kvinnor, flyktingar och invandrare. Alltså de som generellt sett är längst ned på löne-och klasstegen. Det är slit och kiv men även humor, som i Jane Moréns novell Betty & Klassklyftan där räddhågsenhet kontrasterar glödgad vrede över sakernas orättvisa tillstånd i ett samhälle där medelklassen alltmer blir alltings mått, inte minst i media.” Ingemar Nilsson Norrländska socialdemokraten NSD. 

”Många av texterna i Skarpt läge träffar rakt i mellangärdet, de övertidsarbetande lågavlönades verklighet stiger fram i blixtbelysning, det här är angelägen läsning! Den borde vara obligatorisk för alla borgerliga politiker. Jane Moréns ”Betty och klassklyftan ”, Andreas Svanbergs ”Snyggt med solen” och Maria Hambergs ”Det är så här det är nu”, för att bara nämna några, skildrar just det pressade arbetsschema inifrån som de flesta bara ser resultatet av eller beklagar bristen på. Tidningen Avsikter. 

 ”Fick den äntligen idag – och ÄLSKAR ditt bidrag. Hur gör du? Känner igen mig själv; tankegångarna, känslorna, reaktionerna – det är så bra! Och så där skulle jag vilja kunna skriva …:-)

Applåder härifrån och en jättestor Kram!”  Mimmi Sandberg, vårdbiträde och författare.

Annons