Berättar om Anna Johansson-Visborg i Nacka Radio

På torsdag 26 november 2020 kl 17 kommer jag att vara med i direktsändning i Torsdagstimmen i Radio Nacka 99.9 FM. Jag kommer att ha ett samtal om Anna Johansson-Visborg tillsammans med Sture Djupenström som leder programmet. ”Vi kan väl prata lite om hennes politiska och fackliga gärning, hennes bostadsbyggande och hennes arbete för kvinnor. Och så klart om den lokalanknytning hon har genom semesterhemmet Visborgs minne i Nacka. Vi vill gärna också höra dig berätta om hennes stiftelser och om dina böcker och dig”. Det föreslog Sture. Så det gör vi. I direktsändning. Lyssna gärna.

År med KLASS

Att få rikta strålkastaren på dem
som inte står i rampljuset har varit
det finaste under de här åren

Text Jane Morén KLASS nr 1-2020

Den idé med tidskriften KLASS vi tog på oss att förverkliga 2015, blev verklighet och mycket mer därtill. Tidningen fyllde ett tomrum som vi inte visste hur stort det var förrän vi började.

När jag sitter och skriver den här ledaren är det lördagsmorgon. Som så ofta under de här åren har jag ägnat hela helgerna åt arbetet med KLASS. Jag har lett arbetet med tidningen i 21 nummer under drygt fem års tid. Jag räknar tillbaka och inser att det också har gått drygt ett decennium sedan jag började engagera mig i Föreningen Arbetarskrivare som ger ut KLASS. Nu är det dags för mig att stiga åt sidan efter många års arbete för mina arbetarsystrar och arbetarbröder.

Det är lördagen före årets bokrea och mina tankar vindlar framåt och bakåt och fastnar i unga år, då jag läste recensioner och sprang och handlade det som rekommenderades av de stora kulturredaktionerna. Inte sällan blev jag besviken. Även om böckerna var skickligt skrivna, med fina gestaltningar så räckte det inte alltid. För frågorna var andra än de jag hade, människorna i böckerna andra än de som jag identifierade mig med. Utbudet var dominerat av medel­klassen. Både de som skrev och de som valde ut vilken litteratur som skulle lyftas.

KLASS-collage-21-nummer-3-rader-a-7-nummer

Jag tänker på det här när jag läser två kulturartiklar i Aftonbladet av Kristoffer Andersson där han bland annat pekar på medelklassens dominans och ekonomins betydelse för att alls kunna skriva, ”medelklass skriver för medelklass”, skriver han.

Det är en viktig uppgift att envetet lyfta fram arbetar­klassens kulturutövare ut i ljuset att ta plats så att medelklassens dominans minskar, utbudet blir bredare och bilden därmed mer hel, inkluderande och sann.

För att bryta ett mönster som satt arbetarklassens kultur­utövare och redaktionsmedarbetare i minoritet, vilket visat sig i olika undersökningar vara ännu mer utbrett än man befarat, måste man aktivt ge plats, bryta invanda mönster, uppmuntra. Det har föreningen gjort i 30 år. Föreningen jubilerar i år! Grattis till denna unika förening som samlar författare och blivande författare med arbetarklassbakgrund och andra intresserade av arbetarlitteratur och litteratur med klassperspektiv.

Det är en viktig uppgift att envetet lyfta fram arbetar­klassens kulturutövare ut i ljuset att ta plats så att medelklassens dominans minskar, utbudet blir bredare och bilden därmed mer hel, inkluderande och sann.

Det ligger i hela klassproblematiken; vilka som har svårt att stiga fram och ta plats, vilka som lättare tar sig utrymme, har vana att vara i majoritet och ha företrädesrätt.

Att få rikta strålkastaren på dem som inte står i rampljuset har varit det finaste under de här åren med KLASS. Vi har lyst upp dunkla och dolda gränder, gått tillbaka i historien, blickat framåt och letat upp sådant ingen skrivit om eller skrivit lite om. Andra, mycket större tidningar, har inspirerats av oss.

Under de här åren, när vi har kunnat nå ut med en tidskrift som fått så mycket fin uppmärksamhet och till och med kulturtidskriftsstöd, finns alltid risken att arbetarklassen trängs undan, det ligger i hela klassproblematiken; vilka som har svårt att stiga fram och ta plats, vilka som lättare tar sig utrymme, har vana att vara i majoritet och ha företrädesrätt.

”Såna som jag skriver inte böcker – det är i alla fall vad min hjärna säger åt mig hela tiden.” Så börjar boken Fattig­safari av rapparen Darren Mc Garvey. Uppvuxen i fattig arbetarklass vet han varför folk från dessa utsatta områden känner sig så arga och förbisedda. Men sällan frågar någon efter deras åsikt.

Det handlar om klass rent konkret – på redaktioner och förlag och som sedan speglas i de övriga samtalen. Här hoppas jag att föreningen och KLASS alltid ska föregå med gott exempel: det vill säga alltid värna om att ha en majoritet med arbetarklassbakgrund i ledningen.

Bokbranschen skakar, biblioteken rasar, kulturdöden bland tidskrifter är utbredd. Läget blir allt allvarligare. Men motkrafter kämpar på. Delta du också. Till exempel i Författarförbundets bibliotekskampanj Rusta biblioteken för det demokratiska uppdraget. Det pågår också ett upprop för att stoppa nedläggningen av arbetarrörelsens arkiv och biliotek. Ett annat bibliotek har nyligen återuppstått efter lång kamp. Brunnsviks berömda bibliotek, som efter ett politiskt beslut för några år sedan vräktes i en öppen container, nyinvigdes nyligen.

Nu har ni alltså det 21:a numret av den unika tidskriften KLASS i er hand. Ni kommer få träffa många intressanta människor här mellan papperssidorna, både i intervjuer, krönikor och i skönlitterära texter.

Många möten mellan dig som läser det här och de som ljuset lyser på i detta nummer.

I och med denna text lägger jag ifrån mig redaktionspennan och kameran. Jag kommer kanske skriva här ibland, men rollen som ansvarig för redaktionens arbete lämnar jag nu.

Nu vill jag bara varmt tacka alla underbara och fina medarbetare genom åren för ert arbete, alla inspirerande personer jag fått träffa och intervjua i härliga samtal på caféer, i härbren, höghus och arbetarbostäder, i stad, förort och på landsbygd, i kök och vardagsrum, över olika telefonlinjer, på mejl och i vanlig brevpost. Stort tack också ni härliga medlemmar i föreningen som gett mig varm gemenskap, omtanke och igenkänning och ni fantastiska läsare under de här åren för idéer och rosor och det fina i att bara veta att ni funnits därute och väntat och längtat.

Vad drömde vi om när vi var små, kanske vågade oss in hos Syon? Fingrar som vägledde oss bland de små häftena med yrken som Frisör, Djurskötare, Kock. Där tog det stopp. Allt annat var liksom sakerna på NK, bara något våra ögon svepte över, vidare mot PUB. Det var på den tiden EPA fanns. Och varuhusen hade billiga lunchserveringar på andra våningen där gamla skönt changserade servitriser portionerade upp maten medan de rökte. Så minns jag det. Men jag vet inte om vi någon gång åt där. Mamma tog kanske en kaffe, vi fick dela på en Zingo, så var det nog. Det var som en fest. Hela livet tändes upp och allt var plötsligt möjligt mitt i den där klunken och mamma i fina lördagskläder och hon hade portmonnän med sig.

Jane Morén

Chefredaktör KLASS
nr 1/2015–1/2020,
styrelseledamot i
Föreningen Arbetarskrivare 2009, 2011–2016.

Mer Om KLASS

Sonja Åkesson

I senaste numret av KLASS lyfte vi Sonja Åkesson med en mycket fin essä skriven av Crister Enander.
För mig personligen har hon betytt väldigt mycket. Så här skrev jag om Sonja i numrets ledare. (nr 4-2019)

Sonja Åkesson. Hon som fick hela mig att jubla. Hon skrev från vårt håll, hon skrev vårt språk. Hon satte pennan i händerna på mig, för att också jag skulle. Jag blev modig, jag blev halsbrytande, jag blev full av kraft. Allt det åstadkom hon med sina ord på raderna i böcker jag läste.

Jag plockar fram ett sönderläst ex av Sonjas samlade dikter, utgivna av En bok för alla, det fantastiska bokförlag som idag tyvärr lagt ner sin produktion för vuxna.

I boken står: Från Mamma. Jag fick samlingen en julafton, det var tjockt med snö, himlen var decembermörk, och överallt började små lyktor lysa, gnistra, flämta fram.

Hej, här är jag, sa Sonja.
Hej, här är jag, svarade jag, henne.

Sonja skrev om verkligheten på ett sätt som ingen jag tidigare läst gjort. Vid denna tid var jag omedveten om, fast ändå visste jag instinktivt, att kulturvärlden var som ett stängt rum för såna som mig. Böckerna fanns att läsa på biblioteket, men språket, verkligheten och temat i de lyriksamlingar som recensenter höjde upp, exkluderade mig, restaurangkassörskan mig. 

Sommarsystrarna

Berättelsen om det unika semesterhemmet för kvinnor, Visborgs minne. Det kommer att bli en reportagebok om sträcker sig över nio decenniers kvinnohistoria, arbetarhistoria och lokalhistoria, om kvinnornas kamp för semesterhemmets uppbyggnad på tjugo-och trettiotalet och kampen för dess bevarande under 2010-talet.

Boken kommer också att diskutera stiftelseformen som garant för grundares vilja och visa på betydelsen av gemenskapens betydelse för att kunna bygga upp och bevara och den rikedom  som just det här semesterhemmet varit för tusentals kvinnor under nästan 100 år. Bokomslaget  som  följer  detta  inlägg  är  bara  en  skiss  gjord  av  mig,  som  det  skulle  kunna  se ut..

Utdrag ur

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag lade ut ett litet utdrag ur min samling Jordtid som jag arbetat med under några år fick jag bland annat dessa reaktioner.

Men, men Jane vilken dikt du har skrivit. Det är något av det starkaste, vackraste, mest kärleksfulla jag läst på länge. Om jag hade makt över media skulle jag låta dig läsa denne på bästa sändningstid så att den gick ut till alla, i alla hus, i alla rum, till alla hjärtan! Den borde hänga väl synlig på alla äldreboenden. När kommer den ut i tryckt form? Stor litteratur. Djupt drabbad av din text.

Rasande bra – vackert och starkt gripande.

Gåshud vid läsning- sista versen som en målning av chagall

Här kommer del ur samlingen:

Det är som
marken
bara tomhet
inget ljus
faller

hastigheten
tyngden av min kropp
genom luften
dragningskraften

du svävar utåt mot himlakroppens avskalade
mörker
ljuspunkter
ditt ansikte alldeles orörligt

mamma
ordet jag sagt och tigt
ropat och svalt

nu kör jag skaftdammsugaren envetet
över din matta
över mitt hjärta
för att stoppa bilden som tonar ut bort
över Riddarfjärden

du sitter i skymningen
låter dig uppslukas
av det svaga ljuset som dunstar bort
från dagen

går bort
jag går bakom
ser din rygg

när jag var liten
var det mormor som körde dammsugaren
frenetiskt över mattorna
nu är det jag

——

Rummen
när min din kropp färdades bortåt
en svart bil
blå bil
regnvåta gatorna som slickade bildäcken

man hade lagt mig i en säng
spjälor
tunga nakna
svarta trädgrenar som rispade fönstren
höga

Öga

jag var flickan i bomullsmössa
foster
ställning
tjocka bröstet

du var mamman med snabba fötter i hala nylonstrumpor
flydde över ett parkettgolv
dunsen
ljuden av sparkarna

korridorerna där de vitklädda skred fram
har flickan börjat äta?

Nu värmer jag maten åt dig
du sitter hopsjunken
tuggar som ett litet barn
som jag
jag gråter bakom dammsugarskaftet
kör dess nos hårt i listerna

—-

Är det något mer du vill
så länge jag kan
du höjer ditt ansikte
mot mig
ögonen gråter
berätta

frågan är som att öppna
dörren i ett expresståg

jag skriker
ingen av oss hör
rälsen vrålar under oss

Vägen bort
från varann

När du släpper frågorna som faller

i brunnar
i mig
oss
livet

jag ser en bit bortom dig
medan jag brottar ner
mig
i mig

—–

Det är så många liv i ett liv
så många sidor
som vänds och skrynklas

du är åtta år
du är en liten flicka i kjol och kofta
går bredvid din fina pappa
han följer dig till skolan

Han är ett bleknat fotografi
mustasch
runda kinder
spatserkäpp
hatt

ledig klädsel en annan dag
på en sten i skärgården
med fostersonen
de sitter i en eka

När pappa följde dig till skolan
gick ni tätt förbi hästarna som stod och väntade utanför butikerna
bryggarhästarna som skakade på sina huvuden för att kasta upp havren ur påsarna runt mularna
på lunchrasten gick du alltid hem
mamma hade havregrynsgröten och den halva rågkakan med smör klar till dig

Köksklockan
salongsklockan
klockan på himlen
den vita månen som rör sig sakta

Jane Morén 2017

Bok och Bibliotek 2019

I år kommer jag till Bokmässan Bok & Bibliotek i Göteborg både som representant för tidskriften KLASS som chefredaktör, och för bokförlaget Hjalmarson & Högberg som författare. Det ska bli roligt att träffa förlagsfolk, författare och bokintresserade på den stora mässan i år.

Tidsprogram meddelas senare.

Imponerande och viktig

Så skriver Feministiskt perspektiv om biografin Min kärlek har stannat mest hos er. Christin Sandberg har läst och koncentrerar artikeln kring semesterhemmet Anna Johansson-Visborg skapade.

Här ett litet utdrag: ”Under hela 2000-talet har verksamheten stadigt reducerats. Och 2017 lyckades semesterhemsstiftelsen till Anna Johansson-Visborgs minne, efter flera års försök, driva igenom en stadgeändring av ändamålet för stiftelsen, vilket innebär att den verksamhet som pågått sedan 1928 ska avvecklas och marken säljas. Därmed åsidosatte fackförbunden LO och Livs, som i dag kontrollerar stiftelsen, grundarens vilja. Det orsakade indignation och protester bland de lågavlönade kvinnor som fortfarande hyrde semesterbostad på platsen så sent som 2017. Men de var få, och kampen mot LO för svår. När de röda stugorna på den höga udden i Nacka förvandlas till ett minne blott finns i alla fall Jane Moréns detaljerade och välskrivna bok om Anna Johansson-Visborg kvar att hämta kunskap och inspiration ifrån. Och glöm inte, det finns alltid något att kämpa för.” Feministiskt perspektiv

Jag är glad för att biografin uppmärksammas med ännu en artikel och det ger mig än mer inspiration i arbetet med uppföljaren. I den fördjupar jag mig i livet på semesterhemmet och kampen i nutid då kvinnorna försökte kämpa för att semesterhemmets verksamhet skulle bevaras.